Sanning.

För att få reda på vad sanning är måste vi, likt Platon då han frågade sig vad som gjorde folk mutbara, fråga oss vad som gör att folk ljuger. Och i Platons anda kan vi dra slutsatsen att det är samma faktorer som spelar in. Vi ljuger på grund av girighet och nepotism. Men vi ljuger även på grund av sex, kärlek, ära, vänskap och skam. Den vi kanske ljuger för mest är oss själva. Saker man inte ens vill erkänna för sig själv är ofta djupt rotade och de kan gå så långt att man förtränger dem tills man inte kan urskilja sanningen som en gång fanns. Man skapar sig en egen sanning för att skydda sig själv. Det är kanske därför många inte inser sin egen oförmåga. Men det är så mycket som bygger på den oförmågan. Ta bara alla tävlingsprogram på tv. Skulle program som ”Idol” överleva om alla insåg sanningen om sin sångröst? Pinsamt nog är svaret nej. Det är bara ett exempel på hur man skyddar sig själv från en sanning som man sedan får kastad i ansiktet.
Till skillnad från Platons lösning, där de som styr staten ej skall få äga något materiellt eller ha en familj, så är detta alltför utbrett för att kunna stoppas. För alla ljuger, oftast flera gånger per dag. Sanningen är oftast för brutal för att sägas. Hur många gånger har inte du dragit en vit liten lögn om hur snygg kompisen är i håret eller etc.? Lika mycket som man skyddar sig själv skyddar man även de man håller kära.
Men frågan är då, hur man veta att sanningen är sann? I teorin kan jag bara lita på mig själv. Jo, man tror på sanningen. Men är inte sanningen då bara en förlängning av religionen? Ett troende om något vackrare? Ingen av oss kan bevisa att sanningen är sann. Eller kan vi?
Rent konkreta saker, så som att Barack Obama är USA:s president, eller att Maud Olofsson verkligen är kvinna, kan man basera på vetande. Vetande på grund av att det finns bevis nog att understryka det. Men bevisen är tagna ur andras munnar. Andra som jag inte, i teorin, kan lita på fullt ut. Därför borde det största beviset vara om jag såg det med egna ögon. För hur kan jag annars vara säker på att inte hela världen lurar mig? Kan jag ens lita på att världen utanför mitt huvud finns? Man kan ju fundera över i fall man egentligen är så betydelsefull att hela världen skulle kretsa kring en. Man vill gärna tro det i alla fall.
Men vi utgår i alla fall från att världen omkring mig är iscensatt. Vad kan jag då lita på? Kan jag lita på mig själv och mina egna sinnen? Vi utgår från att man kan lita på sig själv och sin egen sanning. Vad händer då i fall man lider av schizofreni dvs. en multipersonlighet? I fall sanningarna blir motsatser? Vilken sanning skall man då lita på? Om man har fler än en individuell sanning, vilken sanning är då individuell?
Sedan kommer vi till de mer abstrakta sanningarna. Hur kan jag veta att någon som säger att den älskar mig verkligen gör det? Det kanske bara blir ett sätt att nå ett mål? Hur vet jag att den personen verkligen älskar mig och inte bara säger det för att få något av mig? Man kan söka bevis på kärlek i och med vad en person gör för en. Men hur vet jag att någon drar ut mig ur en eldsvåda bara på grund av kärlek till mig och inte på grund av suktande efter ära, att bli en hjälte?
Sedan finns det sanningar som ändras. För att ta hustrumisshandel som exempel. I nästan alla fall av den sortens misshandel säger mannen att han ångrar sig, att det aldrig mer skall hända. Och i nästan alla av de fallen händer det igen. Har han då varit medveten om att han ljugit från första början, eller har hans sanning ändrats? Var det verkligen inte hans mening att slå återigen, blev han bara överväldigad av vrede? Och ljuger han då när han säger att han älskar sin hustru? Kan man verkligen älska någon samtidigt som man skadar den personen så grovt?
Saken är den att det går nästan inte att få något svar på frågan vad sanning är. Sanningen blir till ett frågetecken. Det många anser är sanning är, som sagt, vetande baserande på bevis. Men då vi, egentligen inte kan lita på bevisen helt tills det att vi får se det med egna ögon, blir det vagt. Hur länge var det inte bevisat att jorden var platt eller att kvinnan var en ofullkomlig man? För att kunna tro på sanningen måste man alltså våga lita på vad andra säger. Tro på vad andra säger. Därför anser jag att sanningen är vår tids religion, där man endast kan tro på att det andra säger är sant. Tro och ej veta. En av de vackraste saker som finns. Tron på sanningen och därför tron på mänskligheten.

Stella Eriksson- Rydholm
ES07D