För att ställa sig frågan om livets mening måste man först ifrågasätta om vi lever på riktigt, och hur definierar man vad som är riktigt? Om det är vad våra sinnen förmedlar existerar vi, men kan man vara säker på att sinnena är ett bevis på vår existens? Platon menade att det inte var våra sinnen som avgjorde det.
Han syftade på att de få som besatt den rätta kunskapen kunde genom att minnas, blicka in i idévärlden och se det verkliga.
Om vi nu lever i en illusionsvärld där ingen av oss egentligen finns till, hur kan då själen bestå och leva vidare efter vår död?
För hur kan själen om inte kroppen existera i en värld som är uppbyggd på ens egen inbillning? Vi utgår från att vi finns för att den s.k. sanningen bekräftas utav människorna omkring, men hur kan man lita på andra som förutsätter vår existens grundat på deras sinnen?
Kan man lita på vår förmåga att se? Då tror vi oss veta att vi lever enbart för att vår naivitet påstår att det våra ögon ser, är det verkliga. Men drömmer vi inte? Varför skulle inte det egentligen vara det verkliga? Vi uppfattar ju bilder och händelseförlopp förutom att vår kropp inte är involverad men hur vet man att den kroppen vi tros besitta, i verkligheten är vår riktiga?
”Jag tänker därför finns jag”, men vad har vårt medvetande med den fysiska verkligheten att göra? Varför skulle vi finnas för att vi har en förmåga att tänka? Skulle djur som ej innehar denna tankeförmåga, inte existera enbart för att de inte har utvecklat detta anlag ännu?
Existens är ett ämne många försökt sig förstå, men något man aldrig konkret kommer att bli upplyst om. Det är ett ämne som omfattar många olika teorier och som ger många fler frågor än svar. För hur kan vi egentligen veta att det vi tror oss veta är den riktiga sanningen?
Cecilia Eriksson -Rydholm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra frågeställningar och diskussion kring dessa. Du tar upp både faktan kring Platons teorier samt egna åsikter, vilket är intressant att läsa eftersom de är kritiserande.
SvaraRadera"Hur kan själen om inte kroppen existera i en värld som är uppbygd på vår egen inbillning?" är en intressant fråga.
Jag skulle säga att själen är något psykiskt, allt undermedvetet/valbestämmare/känslor etc. Det är ju där man egentligen "tänker", inte med den fysiska kroppen.
På något sätt måste väl något fysiskt av oss existera med tanke på att vi får nervimpulser som bearbetas av vår hjärna.
Det betyder att någonting måste ha utlöst faktorn att skicka iväg dessa signaler. Eller kan vi bestämma över nervimpulser själva?
Hur kan man då förklara att oväntade saker händer? T.ex. en olycka?
Så äre mä't!
Martin Floberg ES07C
Martin Hjers:
SvaraRaderaBra text! Men jag har en sak som jag vill ta upp.
"hur kan då själen bestå och leva vidare efter vår död", först och främst skulle jag vilja ha din definition av själen. Men för det andra undrar jag hur vet du att själen lever kvar efter döden?
Kort och fint inlägg,
Ps. Jag håller med Marvin Floberg
Ds.
Jag håller med dina spekulationer om att vi lever i en illusionvärld och om själens existens men angående en utav dina kommentarer av citatet "Jag tänker därför finns jag" så håller jag inte helt och hållet med.
SvaraRaderaVi (eller åtminstånde en själv) kan vara relativt säker på att man existerar eftersom man kan uppleva saker samt tänka. När tänker så kan man ha en innre röst som pratar och man behöver inte se eller höra något från den fysiska verkligheten för att kunna tänka helt enkelt. Man kan också påstå att våra tankar och vårt medvetande är en del av själven eller kanske till och med är själen!
Men för övrigt: Bra text och bra frågeställningar!
Victor Ljungblad ES07B