Kunskap/Sanning
Jag tror mig besitta en kunskap, en kunskap om att Argentina är ett land. Ett land som ligger i Sydamerika. Hur kan jag veta att denna kunskap är sann? Eftersom jag aldrig har varit i Argentina kan jag ju inte säkert veta att detta "land" faktiskt existerar, hur kan jag vara då utgå från att landet finns?
Jo, jag har fått min kunskap från en majoritet människor som hävdar att Argentina faktiskt finns. Jag har lärt mig detta i skolan. Det är fakta. (Såvida det inte skett någon form utav konspiration mot mig, där människor ljuger eller lurar mig, varför någon skulle lura i mig någon sådan låtsaskunskap är oklart). Om jag vill få det 100% bekräftat att Argentina faktiskt finns, kan jag själv besöka landet för att vara ytterst försäkrad om landets existens, då har jag av egna erfarenheter bekräftat kunskapen, d.v.s fått min min kunskap via empiri.
Jag placerar därför Argentinas existens under kategorin sann kunskap.
Mina krav på kunskap, är alltså att bevismaterial i form av att en majoritet människor skall ha bekräftat för mig att t.e.x, Argentina, faktiskt finns. Inte heller några bevis mot att Argentina existerar verkar finnas, därmed gör det kunskapen ännu mer sannolik.
Om jag då istället tar Gud som exempel. En stor andel människor påstår att detta övernaturliga fenomen finns. Det finns dessutom inga motbevis på att Gud inte finns. Eftersom mitt krav på sann kunskap bland annat var att majoriteten av människorna skulle hävda att kunskapen var sann; betyder det då att det är en sann kunskap för mig, att Gud finns? Nej. Jag betvivlar ändå denna "kunskap" om Guds existens. Givetvis är det en viss skillnad på att ifrågasätta något så konkret som ett lands existens, och något så abstrakt som Guds existens. Det förstnämnda påståendet om Argentinas existens, det kan jag enkelt ta reda på genom att resa dit och genom mina sinnen ta reda på om landet finns. Jag kan inte göra på samma sätt med Gud.
Men jag kan trots detta tro på Gud.
I detta fall är det en känsla som stärker “den sanna kunskapen” (d.v.s. kunskapen om att Gud finns) snarare än egentliga bevis. Och eftersom jag inte känner denna “känsla” inför Guds närvaro och existens, och inte heller har några bevis för det, väljer jag att därför placera Guds existens under kategorin osann kunskap.
Camilla ES07B
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stella Eriksson:
SvaraRaderaDu baserar din sanning på de fem sinnena.
1. Du kan SE Argentina
2. Du kan KÄNNA på Argentina
3. Du kan LUKTA på Argentina
4. Du kan LYSNNA på Argentina
5. Du kan SMAKA på Argentina
Och som du säger gäller detta alla konkreta exempel.
Det är när de abstrakta exemplen kommer in som det hela blir mycket svårare. Vad har hat för smak? Hur luktar kärlek? Hur låter äckel?
Kan det inte vara så, i vissa fall, att inte bara en känsla stärker den sanna kunskapen, utan att känslan är den sanna kunskapen? Så mycket i livet styrs av känslor, därför är det onödigt att kasta bort dem så lättvindigt.
Ditt krav på sanning är tydligen inte att majoriteten skall anse den vara sann, så länge det inte handlar om något konkret. Ditt krav på sanning är att du skall kunna bevisa, med dina egna sinnen att den är sann. Men frågan blir då, om dina sinnen ej kan uppfatta det abstrakta, existerar det ej? Tror inte du på något som inte går att vare sig smaka, lukta, känna, se eller lyssna på? Blir allt det andra osann kunskap?
Argumentet om att du själv kan bekräfta ett påstående utifrån vad majoriteten har berättat för dig blir lite vagt om vi talar om historiska händelser. Händelser som bara existerade under en viss tid blir svåra att bekräfta med dina egna sinnen då du varken kan se, känna, höra, smaka eller lukta på dessa. Räknar du t.ex. Platons existens till en sann kunskap då du aldrig kan vistas i samma tid och rum som Platon levde i? Det gäller ju för alla som påstår att Platon existerade, ingen av dom som lever idag har vistats i samma tid och rum som Platon. Blir deras argument och övertygelse lika sann då dom själva inte kan bekräfta kunskapen med sina egna sinnen? Är detta osann kunskap?
SvaraRadera/Alexander ES07B
Stella: Jag tror på mina känslor, jag litar på mina känslor. Det abstrakta är svårt att veta om det är sant, som till exempel frågan om tron på gud. Men jag tror ju på kärlek, jag tror på hat.
SvaraRaderaJag känner känslan av kärlek, jag känner känslan av hat = jag antyder därför att detta är sann kunskap.
- men, jag känner inte känslan av gud, varken kärlek, hat, lukt eller smak. därför anser jag att tron på gud är osann kunskap..
Alexander: Eftersom varken jag eller någon annan har förmågan att resa tillbaka i tiden till Platons tid, är det omöjligt att vara säker på att Platon existerat. Därför finns det bara ett alternativ: att lita på människors berättelser och nedskrivna historier om Platon. Det finns inte heller några motbevis på Platons existens.
(Nu kom jag genast på mig själv jämföra "nedskrivna historier om Platon" med Gud och bibeln. Nöjer mig med att enbart besvara detta genom att säga att i bibeln finns motsägeleser som därmed motbevisar guds existens.)
Camilla Åsedal ES07B