Ordet kunskap övergriper många olika områden, men det som intresserade mig mest när vi tog upp detta ämne var vad som anses räknas som bra kunskap. Det första jag kom att tänka på var kunskapssynen på Bäckäng och hur lätt man formas av den när man börjar på skolan. Det huvudsakliga gnabbet råder i synnerhet mellan esteter och naturvetare. Jag vet själv hur det var när jag började på Bäckäng; efter en kort tid kom man in i hur majoriteten av eleverna såg på oss esteter, och även hur de flesta esteter såg på naturvetare. Även när vuxna frågar över vilken linje man går och man säger att man går estetisk linje brukar de reagera med ett skratt och sedan svara: ”Jaså, du väljer att inte skaffa dig en riktig utbildning?”
I häftet om ”Kunskapsteori” som vi fick utdelat beskrivs begreppen påståendekunskap och utförandekunskap. Om man sammanfattar dessa kort innebär påståendekunskap att man kan uttrycka sin kunskap i ett påstående, medan utförandekunskap innebär att man har kunskap om hur man gör något. Om man ska koppla dessa begrepp till Bäckäng kan man säga att majoriteten av naturvetarna har större påståendekunskap, medan majoriteten av esteterna har större utförandekunskap. Anledningen till varför jag skriver ”majoriteten” är att man samtidigt får ta hänsyn till personers privata intressen, exempelvis om en naturvetare spelar gitarr, men om man talar om Bäckäng och utformandet av de olika kursplanerna gäller denna kunskapsindelning.
Jag anser att påståendekunskap värderas som bättre kunskap på Bäckäng. Jag tänker framför allt på när rektorerna informerar oss om t.ex. IV- val då det brukar läggas extra vikt på att verkligen uppmana oss elever att välja kurser som ger meritpoäng, d.v.s. kurser som ger påståendekunskap. När man då säger till sin rektor att man hellre vill börja en estetisk kurs brukar de alltid rynka sin panna. Är detta verkligen rätt inställning av rektorerna? Är det inte meningen att man ska ha rätt till att utforma en del av sin kursplan utan att det ska verka som att jorden går under? Jag tycker att man ska ha större frihet att välja de kurser som ger den sorts kunskap man är intresserad av. Vår kunskap är trots allt väldigt viktig för oss i de flesta situationer i livet, då är det också meningen att ta till sig sådan kunskap som man har användning av. Jag skulle inte välja en kurs i skolan som jag inte skulle ha användning av bara för att göra min rektor nöjd.
När rektorerna haft sitt lilla prat är det många elever som följer deras råd och på så sätt är det många estetiska kurser som inte startar. Samtidigt vill rektorerna bara ge oss goda råd för att ha större möjlighet att komma in på högskolan eller liknande, men jag tycker fortfarande att det borde läggas större vikt på att få oss att välja det vi vill läsa och inte på det vi borde läsa.
För att då komma fram till en liten sammanfattning… Jag tycker helt enkelt att det är dåligt att påståendekunskap vid många tillfällen ofta värderas mycket högre än utförandekunskap. Jag säger inte att vi behöver mindre påståendekunskap, utan att människor borde bli bättre på att inse att det krävs lika mycket av båda dessa områden. Det krävs ett samband mellan dessa för att samhället ska fungera på ett harmoniskt sätt. Låt därför esteter och naturvetare leva i harmoni med varandra!
// Jenny Kopp, ES07C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar