Hjärnan, världsrymden & schizofreni.

Vi befinner oss på något magiskt sätt på en planet, mitt i rymdens oändlighet. Vi har skapats och utvecklats med hjälp utav förhållanden mellan olika substanser. Substanser som med hjälp utav varandra satt igång miljontals med olika kemiska reaktioner. Kemiska reaktioner som i sin tur skapat den värld vi lever i. Jorden var ingenting från början, bara en klump av materia mitt i ingenstans. Det enda jorden skådat i miljontals med år är oberäkneliga meteornedslag, vulkanutbrott och andra ”naturkatastrofer” som även de medverkat i skapandet utav den fina blåa planet som vi idag kallar vår.

Om man hade beskrivit jordens existens under en tidsintervall på ett år så har vi människor existerat här på jorden i bara några ynka sekunder. Och idag lever vi i ett samhälle där folk tror sig veta saker, saker som egentligen inte behöver stämma över huvudtaget.

Under en tid utav våran utveckling som homo sapiens (en mer underutvecklad form utav dagens människa) så utvecklades våran hjärna konstant. Dock så stannade utvecklingen plötsligt för väldigt, väldigt längesedan och hjärnan som vi människor använder oss utav idag ser fortfarande likadan ut som den gjorde för flera hundra tusen år sedan.

Personligen så tycker jag att hjärnan är väldigt intressant då det är med hjälp utav den som vi ser det vi ser, känner det vi känner och helt enkelt kan leva det liv vi lever.

All information vi tar upp bearbetas med hjälp utav hjärnan. Vare sig det handlar om din uppfattning kring ett märkesplagg på NK eller hur gott kyckling smakar så går precis allt genom hjärnan.

Det är saker som dessa som sätter igång mina tankar på riktigt. För om allting går genom hjärnan, så betyder det att om det skulle finnas något sätt att påverka din egen eller någon annans hjärna så skulle påverka ”världen”, då världen är det den är just på grund utav det faktum att hjärnan säger till oss att den är det.

Men då kommer vi till frågan, kan vi ens lita på hjärnan? Jag menar, vad säger att det en schizofren person ser är mindre sant än det en normal människa ser? Allt är ju bara information ändå? Vad säger att världen vi lever i ser ut som den gör och inte på ett helt annat sätt bara att våran hjärna inte tillåter oss att se sanningen? Frågorna är många och svaren är få.

Om man ska utgå ifrån filmen Matrix så är ju världen vi lever i en enda stor lögn. Och det är först bakom den som ”verkligheten” existerar. Men då är ju frågan, att om det till exempel skulle finnas en gud, hämnade den/det utvecklingen utav hjärnan medvetet? Vi kanske inte kan hantera sanningen? Eller om det nu inte finns en gud, varför stannade utvecklingen just där den gjorde? Om vi hade använt oss utav våran hjärnas fulla funktion, hur hade världen sett ut? Vad hade vi människor varit kapabla till? Teorierna är många.

Jag menar, världen vi lever i är 3 dimensionell, men enligt supersträngteorier så existerar det upp till 11 dimensioner, och enligt bosonisk strängteori så existerar det upp till 26 dimensioner i vårat kosmos. Även detta väcker ju tankar, om de 3 första dimensionerna gör det möjligt med höjd, bredd och djup… Vad gör resten?

”- Ju mer människan forskar i hjärnan desto mindre vet hon procentuellt om dess egenskaper. När jag tog mina examina kände vi till vad 40% var till för, nu när min son tar sin examen känner vi bara till vad 20% är till för. - professor David H. Ingvar”

"Livet är en enda stor mind-fuck"

// Fredrik Rahn Nv07F