Om man definierar verklighet genom det man kan röra, se, höra och lukta så är det (för att citera Morpheus) endast elektriska impulser som skickas till hjärnan. Hjärnan säger oss alltså hur verkligheten ser ut. Men kan man lita på hjärnan? Kan vi vara säkra på vad som hjärnan säger till oss verkligen är sant? Som vi såg i Matrix så kan hjärnan bli lurad och ge oss falsk information. Alltså kan vi inte lita på vad våran egen hjärna säger till oss.
Så om man ska försöka få någon sann verklighetsbild måste man alltså förlita sig på kunskap. Men vad är kunskap? Existerar det ens något som kunskap eftersom allting kanske är falskt? Ja, det gör det. Även om händelserna i sig självt kanske inte är sanna så betyder det inte kunskapen man får utav det inte är det. Kunskap existerar alltså även om våran omgivning är falsk.
Man kan säga att det finns två olika sorters kunskap. Egna erfarenheter och återberättade erfarenheter. Egna erfarenheter får man när man upplever något med sina egna sinnen, alltså kunskap via våra sinnen.
Återberättade erfarenheter kallas det när vi får kunskap genom att ett annat medvetande berättar om sina egna erfarenheter eller återberättade sådana.
Alltså, oberoende av världens verklighet eller inte så får man sann kunskap genom erfarenheter.
Problemet med återberättade kunskapskällor är att vi helt ut inte kan lite på andra personers erfarenheter. Om vi inte själva har upplevt någonting så kan vi ju inte vara säkra på om kunskapen är riktigt. Om någon säger att staden New York existerar så har man två val. Antingen litar man på det andra medvetandet och accepterar det faktum att det finns en stad som heter New York. Eller så är man inte övertygad utan kräver att med sina egna sinnen uppleva det. Vilket, som vi sa förut, är det enda sättet att nå sann kunskap.
Det är här jag blir förbryllad. Det finns flera miljoner människor som säger att New York är en verklig stad utan att de ens har varit där. Om jag på fullt allvar skulle säga till människor att jag inte trodde att staden existerade pga att jag inte varit där så skulle de säkerligen tro att jag var skadad på något sätt. Motargumentet från deras sida vore ju att det är så många som varit i New York så att det omöjligtvis inte skulle kunna vara sant. Är det då också konstigt om jag inte tror på Gud i någon form? Det finns även oberäkneliga människor som säger att Gud finns och att de själva har upplevt Gud. Men även fast det är så många människor som säger att Gud existerar så finns det ändå människor som inte tror på honom.
Här kommer det intressanta!
Kunskapen om Gud är inte något som uppfattas varken av våra egna sinnen eller genom återberättad kunskap. Kunskapen om Gud uppfattas endast på medvetandets nivå. Det använder sig inte utav våra sinnen, som vi för övrigt inte ens är säkra att vi kan lita på. Gör inte detta Gud mer sann än världen runtom oss. Just av det faktum att vi inte kan se eller röra vid honom. Eftersom kunskapen om Gud går direkt in i vårat medvetande, utan att ta hjälp utav några av våra sinnen, så måste ju kunskapen om Gud vara mer sann än kunskapen om New York. Alltså, Gud har större chans att existera än New York!
//Jonatan Tiensuu Nv07F
P.S
Jag är inte kristen :P
Enligt mänskligt förnuft så är den kunskap man får via medvetandet den som har störst sannolikhet att vara sann eftersom man då tänker sig att minimalt antal tänkbara felkällor inverkar.
SvaraRaderaDet hemska vore ifall vi inte kunde lita på vårat medvetande för då skulle man inte kunna lita på att någon tänkbar kunskap skulle vara sann, eftersom medvetandet är grunden för det övriga som man brukar tolka det.
Den närmaste kunskap man kan komma till frågan om existens är via sitt egna medvetande, men samtidigt kan medvetandet manipuleras på olika sätt (t.ex. utav droger, erfarenhet) som får en att helt ändra tankemönster.
Detta leder till slutsatsen att medvetandet i sig kommer ständigt vara påverkad utav "livets drog" och att man måste utgå ifrån att det tankemönster man har grundar sig på dess effekt. Samtidigt är medvetandet relativt då det ständigt kan manipuleras, vilket i sin tur medför att all tänkbar kunskap också är relativ.
Hur skall man då kunna få någon kunskap om allt är relativt? Ja, där kommer begreppet "sannolikhet" och din rubrik in i bilden...
Tack för en intressant läs- & tankestund!
//Marcus från bushmarken.
"Även om händelserna i sig självt kanske inte är sanna så betyder det inte kunskapen man får utav det inte är det."
SvaraRaderaHåller med, kunskap existerar!'
//Simon Karlsson NV07F
Knasigt tänkande precis som vanligt! Det är precis så det ska vara! :)
SvaraRaderaDu fick mig verkligen att tänka till med denna texten och håller med både dig och Simon ovan när det kommer till "Även om händelserna i sig självt kanske inte är sanna så betyder det inte att kunskapen man får utav det inte är det."
Mycket väl skrivet! :)
// Fredrik Rahn NV07F