tisdag 22 september 2009

Att dualisera eller att inte dualisera - det är frågan

Platon menar att det finns en sann verklighet. Denna ska vara modern och den verkliga förebilden till våran sinnevärld.
Jag tycker det finns ganska många anledningar till att betvivla detta.
Det man upplever i sinnevärlden, genom sinnena, blir ju för stunden verkliga intryck i hjärnan. Det upplevda är ju sant för stunden och sant för sig själv, i sin egen hjärna.
Vem kan utan bevis eller belägg säga att sinnevärlden är en blev kopia av den sanna världen när vi med våra fem sinnen uppfattar saker som man sedan får personliga och äkta intryck av?

"Jag tänker, alltså finns jag" - Descartes

Vad tänker man på? Man har ju bara upplevt sinnevärlden, därför är det ju bara därifrån man kan hämta grunder till sina tankar. Här kan man även ta upp frågan eller påståendet "det som är sant för mig kanske inte är sant för dig".
Vem bestämmer hur t.ex. perfekt konst eller musik ser ut i idévärlden? Saker som har 100000 olika perspektiv och personliga inspelanden på bedömningen av vad som är perfekt och sant. Vem bestämmer detta?
Jag kanske tycker att ett grönt äpple med sand på är bättre för mig och mina ändamål, medan ett rött och kalt äpple är det bästa för dig och dina ändamål. Vem gynnar idévärlden då? Måste alla ha samma uppfattning om vad som är sant?
Har man aldrig upplevt idévärlden med sina sinnen kan man ju inte säga att det finns en allmän idévärld som gäller för allt och alla. Platon själv kan ju inte ens veta detta, såvida han inte besatt övernaturliga krafter, vilket man kanske inte ska förutsätta.

Idévärlden är statisk, men sinnevärlden utvecklas hela tiden genom evolution. Enligt de flesta utvecklas arter och objekt till det bättre. Om det går i samma riktning kommer sinnevärlden till slut att bli identisk med idévärlden.
Betyder det då att man kommer leva för evigt med tanke på att själen kommer vandra upp till idévärlden när kroppen lämnar en likadan idévärld? Det är alltså en färd mellan två olika platser som är helt identiska.
Kommer Platons teori vara funktionell även då?

God bless America!


Martin Floberg ES07C

1 kommentar:

  1. Intressant frågeställning om vem det är som bestämmer formerna i idévärlden. Eftersom den närmaste förklaring vi har fått är "det är bara så". Däremot tycker jag att en perfekt form är en perfekt form, även om alla uppfattar saker olika så får man ta hänsyn till att våra sinnen bedrar oss. Ska man utgå från Platons perspektiv så skulle de personliga intrycken inte spela någon roll när man ser på konst, eftersom intrycken baseras på falska uppfattningar av våran "verklighet". Vi kan därför inte uttrycka oss om någon personlig åsikt egentligen, eftersom våran uppfattning om ett ämne inte stämmer.

    /Alexander ES07B

    SvaraRadera