Alla har vi åsikter. En åsikt är en inställning om hurvida någonting ter sig eller fungerar i praktiken med mera. Åsiktens grund är att man själv tror på sanningshalten i åsikten. Utan denna grund är åsikten utan värde och argumenten för den är svaga och de spricker till slut. Man kan genom egna åsikter omvända andra personers åsikter och få dem att ta till sig ens åsikt som sin.
Vissa åsikter kan man även ha, grundade på någon slags barnslig övertygelse över vad som är rätt och fel, utan någon annan grund än just tro och envetenhet. Dessa åsikter skulle jag inte vilja värdera särskilt högt, då de fungerar mer som någon slags inre tillfredställelse, då man brottas med de allmänna, och inte sällan tråkiga, åsikter som samhället har anammat som sanningar.
Men hur kan man egentligen veta att ens egna eller samhällets åsikter är sanna? Bara för att din åsikt är sann för dig behöver det ju inte betyda att den är sann för andra? Samtidigt så bör det ju finnas åtminstone en stor sanning som vi alla skulle kunna betrakta som sann utan problem?
Finns det små, personliga sanningar som är skräddarsydda av och för varje individ? Detta skulle kunna vara åsikter om hur man bör bete sig i vissa situationer, åsikter om vett och moral osv osv. Sanningar som man varken kan påstå vara helt sanna eller helt falska.
Den stora sanningen däremot kan vara sanningen om världen, varför finns vi här? Vad betyder vår insats här på jorden, kommer vi komma till himlen när vi dör eller kommer vi dö och sedan bara försvinna ut i meningslöst mörker? Här är åsikterna delade kanske mer än i något annat ämne, men samtidigt så måste det finnas en sanning som är helt sann, som inte beror på individerna. Hur kan man veta vilken av sanningarna som är rätt? Hur kan man ens veta om någon av dem stämmer? Vissa människor vill gärna påstå att vi är här av en anledning, att jorden blev skapad av en gud och att våra levnadsvanor senare kommer att spegla sig när vi dött och befinner oss i skärselden. Bevisen för denna teori är få och luddiga, och det är tron som styr denna åsikt.
En annan mening i ämnet är då att jorden skapades för x miljarder år sedan, att livet utvecklades från organismer och att alla levande varelser på denna jord på ett eller annat sätt härstammar från den första levande organismen. Vetenskapliga bevis för denna teori är många, men hur ska vi kunna veta att dessa vetenskapsmän inte ljuger för oss? Lögn för befolkningens bästa? Här kommer förnuft in. Jag väljer att tro att vetenskapsmännen inte ljuger för mig, eftersom att jag inte kan se hur det på något sätt skulle kunna gynna eller löna sig för dem. Hur kan man då veta att bevisen som vetenskapsmännen ärligt kommer fram till är absoluta, och inte bara resultat av en konstruerad värld som gud skapade för 6000 år sedan, à la intelligent design? Återigen handlar det om förnuftet, ska jag välja att tro på att vi härstammar från apor, som ändå mer eller mindre liknar oss till utseendet, och som dessutom är bevisat av erkända vetenskapsmän, eller väljer jag att tro att gud har skapat dessa bevis för att vilseleda oss att tro att det har funnits till exempel dinosaurer? Allt handlar om egen karaktär, vad man själv väljer att tro på. Det är just detta som gör sanning så svårt. För även om jag kan vila min åsikt om ”den stora sanningen” på vetenskapligt erkända bevis så kan jag ändå inte undgå möjligheten att sanningen kan vara av helt annan karaktär. Jag kanske lever i en värld konstruerad av min hjärna, som Platon en gång trodde? Jag kan inte veta säkert, för om så skulle vara fallet så skulle jag ändå kunna ha mina nuvarande åsikter och anse dessa sanna. Sanning är relativt, antingen om det handlar om ens personliga sanningar eller om det handlar om sanningar om världens varande och meningen med allt osv. Det enda jag egentligen kan vara helt säker på är att någonting måste vara sant, då jag vet att jag finns, eftersom att jag tänker. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar